Jøtul kan se tillbaka på en mer än 150 år lång historia. Det hela började 1853, då handelsmannen och bondsonen Oluf Onsum från Veblungsnæs utanför Molde grundade Kværner Jernstøberi vid Loelva, öster om den stad som då hette Kristiania. Kværner tillverkade från början handelsvaror av gjutjärn, med kaminer som en av de viktigaste produkterna. Under åren fram till 1900 växte företaget till ett av de största kamingjuterierna i Norge och sålde sina produkter över hela landet.
I början av 1900-talet blev Kværner Brug ett företag med en mångsidig verksamhet, där kamintillverkningen bara utgjorde en av flera delar. Den var inte heller längre den viktigaste delen.
Kværner Brug hade blivit ett av landets största och modernaste verkstadsföretag och satsade först och främst på produktion av avancerade turbiner och maskiner till träförädlingsindustrin. Det var också inom dessa områden man önskade växa i framtiden, varför kamintillverkningen såldes 1916.
26-årige Herman Anker var den som köpte gjuteriet, som nu fick namnet Kværner Ovnstøperi. Anker hade gjort blixtkarriär på Kværner Brug och fick 1916 befattningen som inköpschef. Han hade emellertid blivit mycket intresserad av gjuteriet och valde att satsa på en framtid där. Anker var en man med visioner. Han tänkte bygga sitt nya företag på de gamla norska järnverkens stolta traditioner genom att främja de konstnärliga aspekterna i kamingjutningen och därigenom höja produktkvaliteten. Han var för övrigt en av de som tidigt insåg vikten av reklam och en välutvecklad säljfunktion. 1920 grundade han Jøtul A/S, som skulle komma att fungera som säljorganisation för Kværner Ovnstøperi och tre andra gjuterier på Østlandet.
Under 1920-talet drabbades Kværner Ovnstøperi hårt av konjunkturnedgången i norsk och internationell ekonomi. I slutet av 1920-talet höll en stigande skuldbörda och sviktande omsättning på att knäcka hela verksamheten. Mitt i denna djupa kris år 1927 dog Anker vid endast 36 års ålder. Kværner Ovnstøperi balanserade på randen av ett stup..
Räddaren blev 34-årige Johannes Gahr. Han hade anställts i Jøtul A/S 1920 och under de följande åren arbetat nära Anker. Gahr delade sin föregångares egenskaper: entreprenörsanda, handlingskraft och affärssinne. Med stor djärvhet ledde han Kværner och Jøtul Ovnstøperi ut ur krisen och in i en period med ny tillväxt. 1930 inledde han en omfattande och kostsam modernisering av gjuteriet och resultatet av denna omdaning blev ett av Skandinaviens mest moderna gjuterier. Rationaliseringsåtgärderna parades med en satsning på produktutveckling och marknadsföring och under 1930-talet växte Kværner och Jøtul Ovnstøperi till landets största kamingjuteri. 1935 togs namnet Kværner bort och företaget fick sitt nuvarande namn.
Under de två årtionden som följde efter andra världskriget fortsatte Jøtul att stärka sin marknadsposition i Norge. Det skedde samtidigt som marknaden för traditionella eldstäder höll på att tyna bort. Olja, paraffin och elektricitet blev allt mer dominerande inom rumsuppvärmning och ryckte undan grunden för de traditionella kamingjuteriernas verksamhet. I mitten av 1960-talet fanns endast en handfull gjuterier kvar, varav Jøtul var det klart största. Jøtul hade emellertid börjat satsa på nya och mer framtidsinriktade marknader. Redan i slutet av 1950-talet började företaget leverera paraffineldade produkter och blev under 1960-talet den ledande tillverkaren i Norge inom detta starkt expanderande område. 1970 hade eldstäder för flytande bränsle till slut blivit Jøtuls viktigaste intäktskälla.
Under 1970-talet gick Jøtul in i en helt ny epok. Till följd av flera oljekriser uppstod en enorm efterfrågan i många länder efter vedeldade eldstäder. För Jøtul öppnade sig därmed möjligheten att återuppta gamla eldstadstraditioner. Genom en stadigt växande export till den amerikanska kontinenten och Europa blev vedeldade eldstäder återigen en viktig, och efterhand också den viktigaste, delen av Jøtuls sortiment.
1977 valde familjen Gahr att sälja det traditionsrika familjeföretaget till den norska, men internationellt inriktade, storkoncernen Norcem. Därmed fick Jøtuls exportambitioner en knuff i rätt riktning. I mitten av 1980-talet tog företaget ytterligare ett steg ut i den stora världen genom ett antal uppköp av gjuterier och importföretag i USA och Europa. Konjunkturnedgången under andra halvan av 1980-talet i kombination med andra olyckliga omständigheter ledde emellertid till att Jøtul mot slutet av årtiondet blev tvungen att tänka om ifråga om utlandsverksamheten. Jøtuls utlandsföretag avvecklades och man gjorde en nysatsning med den norska produktions-, utvecklings- och säljorganisationen som bas och den norska marknaden som den viktigaste marknaden.
Under de senaste tio åren har Jøtul återigen byggt upp ett internationellt nätverk. I dag har Jøtul dotterbolag i USA, Frankrike och Storbritannien och levererar direkt till återförsäljare i Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. Jøtul har dessutom byggt upp ett nätverk av importörer i fler än 20 andra länder världen över.
2003 kunde Jøtul blicka tillbaka på en 150 år lång historia. Företaget har under de många verksamhetsåren präglats av både framgångar och motgångar, men framgångarna har emellertid varit dominerande. Företaget har samtidigt uppvisat en säregen förmåga att överleva svåra tider. En stor del av framgången har ansetts bero på viljan och förmågan hos de olika ägarna till nysatsning och långsiktig planering, oavsett om det har handlat om nya produkter, ny produktionsteknik eller nya marknadsstrategier. Det är anledningen till att Jøtuls gjuteri för närvarande lever i bästa välmåga. Genom att kontinuerligt anpassa sig till nya marknadsbehov, men också genom att skapa nya marknader, har Jøtul alltid lyckats hitta nytt bärkraftigt underlag för sin verksamhet. Här finns också en stor del av förklaringen till att Jøtul, som den enda tillverkaren av eldstäder i världen idag, säljer mer än 2/3 av sin produktion utanför sin hemmamarknad.
Eldens funktion har ändrats dramatiskt genom tiderna. Inget tyder dock på att behovet av att få njuta av värmen, intrycken och stämningen från den levande elden inte skulle vara beständigt. Alltså borde det finnas stora möjligheter för Jøtul att också kunna leva gott i framtiden, kanske rentav i 150 år till?