Förbränning

Förbränningsprodukter:

Gaser och partiklar
De rena förbränningsgaserna från veden består av koldioxid (CO₂) och vattenånga (H2_O). Koldioxid och vattenånga är stabila kemiska föreningar som binder maximalt med syre och är således de produkter vi vill att rökgaserna till största delen ska bestå av. Det är en allmänt vedertagen uppfattning inom vetenskapliga kretsar att vedeldning inte bidrar till växthuseffekten, under förutsättning att fullständig förbränning sker och att en balans mellan avverkning och återväxt av skog råder.
Vid dålig och ofullständig förbränning kan rökgaserna innehålla föroreningar i form av gaser som kolmonoxid, kväveoxider och lätta kolväten som exempelvis metan. Det kan också vara partiklar som huvudsakligen består av tyngre kondenserade kolväten som tillsammans med vattenånga utgör den synliga delen av röken från skorstenen.

Aska
Aska är den icke brännbara delen av veden och består huvudsakligen av mineraler. Aska har mycket goda isoleringsegenskaper. Du har säkert själv sett att glöd kan finnas kvar inne i askan flera timmar, till och med dagar, efter avslutad eldning.
När du tömmer askan från kaminen är det viktigt att du tömmer den i en behållare av metall med metallock. Där låter du askan ligga tills du är säker på att den inte längre innehåller glöd.
Det är inte fel att ha ett lager aska i botten av kaminen när du eldar. Askan isolerar och skyddar nämligen botten av eldstaden och underliggande golv mot den starka värmen vid förbränningen.

Dålig förbränning:

Pyreldning
Pyreldning är när du inte ser lågor, men det ryker av veden. Öppnar du dörren till kaminen ser du hur röken viker undan. Om du vill undvika att få ut röken i rummet ska du öppna dörren sakta.
Vid glöd sker en förbränning av kolet i veden. Röken är den delen av veden som glöden förångar, men inte har nog med syre och värme till att förbränna.

Under pyreldning kan elden blossa upp igen. Då har glöden blivit så stark och lufttillförseln så god att gaserna från veden antänts. Detta kan ske plötsligt och kan uppfattas som en liten explosion.
Pyreldning är starkt förorenande och en oekonomisk eldningsmetod. Det kan ge intryck av att ge god eldningsekonomi då veden brinner länge, men i själva verket går den mesta energin förlorad som rök upp i skorstenen.
Om du ser att det pyr bör du först öka lufttillförseln och eventuellt också höja temperaturen i eldstaden genom att lägga in lite mer torr, finkluven ved, så att det tar ordentlig fyr.

"Snåleldning"

Norrmän gillar något som kallas att rundfyre. Det innebär att fylla upp kaminen med ved och strypa lufttillförseln till ett minimum, vilket är vanligt att man gör för natten. I äldre tider var detta ofta det enda sättet som huset kunde hållas varmt på om vintern. Men snåleldning innebär kraftig förorening av omgivningen, eftersom pyreldning uppkommer. Röken innehåller mycket tjära och sot som kan göra livet surt för personer med astmabesvär och andra som plågas av dålig luft. Dessutom sätter sig tjära och sot i skorstenen.

Hård eldning varvad med snåleldning kan dessutom orsaka skorstensbrand. Snåleldningen leder till att brandfarligt blanksot bildas i skorstenen och när du sedan eldar hårt kan blanksoten antändas.
Under en skorstensbrand kan innerröret i skorstenen spricka. Nästa gång du snåleldar kan blanksot tränga in i skorstenens isolering, vilket kan leda till ett allvarligare brandtillbud med fara för byggnaden vid nästa sprängeldning.

God förbränning:

Traditionell eldstad
I en traditionell eldstad är det möjligt att minska utsläppen av oförbrända rökgaser också vid låg effekt. Om man eldar genom att lägga på små kvantiteter ved ofta och sörjer för god lufttillförsel erhålls vanligtvis en relativt god förbränning. Detta är ett krävande sätt att elda på som kanske inte passar dagens livsstil helt. Undersökningar har visat att traditionella eldstäder inte används som de bör och därför har de norska myndigheterna tvingats införa krav på ”renbrinnande eldstäder”.
En av fördelarna med en renbrinnande eldstad i jämförelse med en traditionell är att man i mycket större utsträckning kan fylla eldstaden med ved, stänga luftventilerna och låta eldstaden "sköta sig själv".

Renbrinnande eldstad

En ”Renbrinnande eldstad” är en eldstad som uppfyller de norska utsläppskrav som beskrivs i NS (Norsk Standard) 3059. Dessa krav bygger på mätningar av partikelmängden i rökgaserna i enlighet med NS 3058. Mätningar av partiklar har visat sig ge en god indikation på det totala utsläppet från eldstäder. Andra länder som USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland ställer redan krav som liknar de norska.

Partikelutsläppet mäts på fyra fasta belastningsområden som eldstadens effektområde delas in i och de uppmätta utsläppen analyseras matematiskt för att erhålla ett sammanvägt och genomsnittligt utsläpp mätt i gram partiklar per kg torr ved. I kraven görs en indelning i två klasser i syfte att skilja mellan eldstäder som brinner rent vid en minsta vedförbrukning på under 0,8 kg/timme (klass 1) och eldstäder som bränner rent vid en minsta vedförbrukning på under 1,25 kg/timme (klass 2). Produkter som är dokumenterat renbrinnande i klass 1 kommer därför att kunna bränna rent vid en lägre effekt än vad som är fallet i klass 2.

Alla Jøtuls renbrinnande eldstäder har testats hos Norges Branntekniske Laboratorium och uppfyller kraven med god marginal.

Utsläppen för våra eldstäder anges i figur 1 i jämförelse med utsläppen från några typiska traditionella eldstäder (Kilde: Karlsvik et al/Emissions from wood stoves and fireplaces). I figuren visas att vid en låg vedförbrukning (låg effekt) avger traditionella eldstäder mellan 50 och 80 gram/kg, medan utsläppen från Jøtuls renbrinnande eldstäder inte överstiger 10 gram/kg.

Utsläppen från Jøtuls eldstäder anges i tabell 2. I tabellen visas bland annat att Jøtul F 100 har ett sammanvägt och genomsnittligt utsläpp som ligger under en tredjedel av vad som anges i kraven.
Slutsats: Genom att välja en av Jøtuls renbrinnande eldstäder får du en eldstad som förorenar långt mindre än en traditionell eldstad, samtidigt som du utnyttjar energin i veden långt bättre vid eldning med låg effekt.

Utsläppsvärdena för några av Jøtuls eldstäder i förhållande till NS 3058/3059

Röd stolpe visar maximalt tillåtet utsläpp (10 gram/kilo)